BILDEXTRA: Västeråstjejen Sandra, 31, flyttade in i sin bil

För ett år sedan hade hon heltidsjobb och fast bostad. Nu vill Sandra resa jorden runt i sin van.

delningar

Det har nu gått exakt ett år sedan Sandra Piitulainen, 31, från Västerås upptäckte vad "vanlife" var för något. I mars 2018 hade hon ett vanligt heltidsjobb i Stockholm som butikschef och projektledare, men på bara några månader ändrades allt.

– I maj 2018 började jag på allvar fundera på om jag skulle leva vanlife. Under sommaren bestämde jag mig och i augusti köpte jag bilen. Jag kände att jag behövde en förändring och jag mår som bäst när jag reser. "Det här är en bra idé" tänkte jag och så blev det så, berättar Sandra för 24Västerås.se.

När vi hörs via telefon ligger hon på en strand i Tarifa i Spanien.

– Det är den sydligaste punkten i Spanien. Man ser Afrika härifrån. Jag har min bil fem meter bakom mig och fyra meter framför mig är vattnet. Jag ser sol, strand och hav, berättar Sandra.

I Tarifa är det 23 grader just nu. Skällande hundar och lekande barn hörs i bakgrunden under samtalet.

– Jag körde ner genom Danmark, Tyskland, Belgien, Frankrike, Portugal och Spanien. Jag har mest varit i Spanien eftersom det har varit vinter och det är här det är varmast i Europa. 

Det var i september som hon slutade på jobbet i Stockholm och satsade allt på sin bil. Uttrycket "vanlife" innebär att folk skaffar sig en van, bygger om den så att den blir beboelig och flyttar in i den på deltid eller heltid. Sandra äger ett attefallshus i Stockholm som hon bestämde sig för att hyra ut under tiden hon reser och bor i sin van.

– Jag tänkte att jag skulle ha ett år på mig att bygga. Men när jag köpte bilen i augusti fick jag andra tankar. Jag satte i gång i slutet av oktober och i slutet på november var den klar. Det tog mig exakt 30 dagar. Elen tog jag hjälp med, för det rör jag inte. Men byggandet gjorde jag själv, med lite hjälp av min bror och hans kollega när jag körde fast, berättar Sandra.

Hon arbetade mellan 12 till 14 timmar om dagen, 30 dagar i sträck med bilen innan det var dags att resa.

– Jag har aldrig pluggat något som har med byggande att göra, så jag kan egentligen ingenting om det, men jag har alltid tyckt att det varit kul att bygga och skapa. Tidigare har jag byggt lite möbler och så har jag även byggt en uteplats med förråd och pergola till mitt attefallshus, tillsammans med min pappa. Man får inte vara rädd för att göra fel. Tro mig - jag har fått göra om saker många gånger i bilen. Gör om, gör rätt. 

För Sandra kändes det helt naturligt att göra resan på egen hand. Hon flyttade från Västerås till USA när hon var 21 år - själv. Därefter har hon bott i Falkenberg, Jönköping, sedan Stockholm och tillslut flyttade hon in i bilen.

– Det är självklart för mig att resa ensam, eftersom resa är något jag vill göra. Man kan inte låta ensamhet vara ett hinder för att uppleva livet och göra det man vill, det funkar inte för mig. Men jag är mörkrädd, så i början var det lite läskigt på natten, men nu har jag vant mig. Man är inte rädd när man är hemma i sitt eget hem, och så känns det nu i bilen. Det är som vilket hem som helst, säger Sandra.

Finns det något som har varit negativt under resan i bilen? Eller är allt bara positivt?

– Gud nej, det är det inte. Jag körde genom Paris samtidigt som det var demonstrationer över bensinpriser. Det var verkligen kaos och då var jag stressad. Det var välta kravallstaket över hela gatorna, smällare som gick av hela tiden och rökbomber. Men jag fick se Eiffeltornet, så det var ändå bra, även om det var en jobbig natt. Vid ett annat tillfälle var jag på en bar och då kom en ficktjuv som tog för sig ur min väska. Men sånt går ju också att lösa, berättar Sandra, och fortsätter;

– Jag tror att allt negativt tillslut leder till något bra, så jag försöker att inte älta de negativa sakerna utan längtar efter att se vad de leder till i framtiden istället, för jag tror att allt händer av en anledning.

Vad har varit det bästa på resan än så länge då?

– Det är nog människorna jag har träffat. Man träffar folk hela tiden och hänger i några timmar, dagar eller veckor, men sedan skiljs vägarna åt. Jag träffade till exempel en annan tjej som också reser själv som heter Madicken. Vi ska träffas igen om en vecka ungefär. Då skeppar vi våra bilar till Sardinien - hon från Italien och jag från Spanien – och möts där och surfar. Sedan åker jag vidare till Österrike där jag ska jobba för första gången i år på Vienna City Marathon.

Sandra har valt att behålla sitt extrajobb som sportfotograf. Dessutom har hon en hemsida där hon säljer sina egna illustrationer, posters och fotografier (som inte är relaterade till sport). På Instagramkontot "1vanandi" går det dessutom att följa Sandras resa ute i världen.

– Jobbet som sportfotograf gör att jag har kunnat resa mer. Jag fotar mest triathlons som exempelvis Ironman i olika länder i Europa. Jag har inte jobbat alls än i år, men när triathlonsäsongen börjar kommer jag jobba två till fem dagar i månaden.

Hur ser dina framtidsplaner ut i övrigt nu?

– Jag har precis bestämt mig för att resa minst ett år till. Jag och min kompis Madicken, hon som också bor i en bil, har en liten dröm om att resa jorden runt i våra bilar. Vi hoppas på att besöka alla kontinenterna och i så fall får vi skeppa bilarna mellan dem. Under vår resa vill vi jobba med välgörenhet så mycket som möjligt längs vägen för att ge tillbaka, men då är det betydligt längre än ett år på resande fot vi pratar om. Vi vill se hela världen och bidra till något bra, samtidigt som vi hoppas på att inspirera andra.

Har du ett nyhetstips? Tipsa redaktionen genom att klicka här.

delningar

Nyhetsbrev

Prenumerera på Sveriges snabbaste och mest ultralokala nyhetsbrev. Här får du nyheter om stora som små händelser.
Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag 24 Sveriges data- och cookiepolicy.

Relaterade artiklar